Ditt ex är inte din konkurrent

Tillhör du dem som känner en frätande bitterhet eller djup förtvivlan över att ditt ex har träffat en ny? Eller över att hen överhuvudtaget verkar må okej, medan du kämpar med djupaste förtvivlan? Du är inte ensam. Det vet du förstås redan, men jag vill ändå påminna dig om det.

Varför känns det såhär?

Jag vet inte varför just du känner som du gör. Vad ditt ex gör har inte med dig att göra, men ändå kan det kännas såhär. Jag har några arbetsteorier kring varför och några förslag på vad du kan göra åt det.

För att sätta en rubrik på det hela, kan vi säga att din känsla handlar om det sårade och skrämda egot.

”Egot” är inte ett begrepp som jag vanligen använder. Men just i den här kontexten finner jag det hjälpsamt, och tycker att Deepak Chopras sammanfattar det väl:

”Egot gör fyra saker jämt och ständigt, den söker tvångsmässig bekräftelse, har ett tvångsmässigt behov av att kontrollera, har ett tvångsmässigt behov av att döma och försvara och har tvångsmässiga osanna förväntningar. (…)

”Egot är naturligtvis inte den du egentligen är. Egot är din självbild, din sociala mask, det är den roll du spelar. Din sociala mask lever på att bli omtyckt av andra. Den vill styra och lever på att ha makt, för egot lever i ständig rädsla för att inte duga.”

Men varför känns det såhär? Hur har egot skapats och vad är dess uppgift i situationer som den du är i nu?

Arbetsteori 1: Evolution A
Att bli utesluten ur en gemenskap är något av det farligaste som de äldsta delarna i din hjärna kan vara med om. Ensamhet = livsfara. Du måste se om ditt eget hus för att överleva, alltså skapas ett “ego”, en del i dig som sätter din överlevnad i första rummet, och svartsjukt kontrollerar och bevakar potentiella hot.

Att inte ha en flock, en gemenskap, upplevs lika starkt som om någon slår dig med en yxa i benet. Det är en hotfull situation att bli avvisad och det är egots uppgift att trygga dig - och om inte det går: Din självbild. Till exempel genom att skuldbelägga ditt ex. För då är det ju inte på grund av dig som detta hemska har hänt. Du må ha blivit avvisad. Men om det är på grund av att ditt ex är defekt, så är det hen och inte du som glider ner i hierarkin. Det gäller att hålla sig på topp för att känna sig säker.

I avbildningar av hjärnan där forskare provocerar fram fysisk smärta respektive avvisande och uteslutning, lyser samma smärtcentrum upp. Det gör ont. Det ska göra ont, eftersom det också är livshotande för flocken om en efter en börjar lämna den.

Evolution B
Att halka ner i rangordningen i en gemenskap är också potentiellt livshotande eller åtminstone ett hot mot en trygg tillvaro. Om du inte är en särskilt social individ som går sin egen väg utan att bry sig så mycket om normer, så struntar du kanske i vilken plats du har i rangordningen. Men ingen vill bli ringaktad. Om ingen visste om att du varit ihop med ditt ex och hen gjorde slut, så… skulle du antagligen inte bry dig riktigt lika mycket om att hen hittat en ny.

Arbetsteori 2: Psykologiska försvarsmekanismer
Vad har du för relation till din sorg? Ibland är det lättare att känna ilska och bitterhet än att möta sorgen. Du vet hur det är när du mår dåligt - inte sällan är det ens närmaste anknytningsperson som får klä skott för ens stress. Om du inte brutit anknytningen ännu är det förstås en stress att både må dåligt över uppbrottet, och se på när ens närmsta anknytningsperson har det gott. Det finns en ensamhet och rädsla i det som kan vara för svår att bära, som kan göra att du blir arg istället. Trots att det ju egentligen inte påverkar dig överhuvudtaget att ditt ex mår bra.

Arbetsteori 3: Gamla uppbyggda känslor som ber om att bli läkta
Om ditt ex som betett sig illa, varit respektlös eller helt obenägen att kommunicera eller ta ansvar - ja, då ligger det förstås ilska och pyr om du inte fått hjälp med att ta hand om dina känslor. Hur var relationen innan ni bröt upp? Är du ledsen och besviken över hur ditt ex betedde sig i relation? Galen på dig själv för att du inte satte gränser, eller inte visade uppskattning? Då är det inte konstigt att ditt känsloliv signalerar att det ligger något begravet som vill bli uppmärksammat och läkt.

Så vad gör du åt det?

”Man börjar sitt frigörande från egot när man börjar ifrågasätta och uppmärksamma den inre röst som man har i sitt huvud.” säger Deepak Chopra, och det är en ganska fin sammanfattning av ett komplext arbete som vi gör tillsammans i terapirummet.


1. Sätt gränser för dig själv
Sluta.följa.ditt.ex.på.sociala.medier. Det är det första. Sluta inhämta information om ditt ex överhuvudtaget. Fokusera på din “flock”, sänk stressnivån, släpp kontrollen genom att göra lekfulla saker. Ju mer du tar reda på om ditt ex och ju mer du ägnar dig åt att “tävla”, desto starkare kommer känslan bli att det här verkligen är en tävling.

2. Gör en sorgbearbetning med mig.
Gå igenom relationen, gör ett bokslut över den, gör klart kommunikationen runt den (utan att blanda in ditt ex) tillsammans med mig i en strukturerad sorgbearbetning. Superbra tips. Eftersom det funkar väldigt bra.

3. Gör dig fri från dina tankefällor.
Tankefällor är tankemönster som rullar på per automatik och som till skillnad från andra automatiska tankar inte underlättar din vardag utan håller fast dig i din utveckling. De är rigida, ofta svartvita och dåligt förankrade i verkligheten. Ett exempel är “mitt ex har gått vidare snabbt, det måste betyda att vår relation inte var viktig”. När vi jobbat igenom dem känns det ofta som att du landar och blir lugnare. Du får luft igen och kommer till sans, och när du gör det kan du nå din grundaffekt, den känsla som din ilska försökt skydda dig ifrån.

4. Ta hand om känslorna.
Genom att ta hand om känslorna som ligger bakom den här känslan av att bli kränkt eller deprimerad av att ditt ex har gått vidare, frigör du enormt mycket kraft. Din energinivå i vardagen höjs betydligt och du kommer märka att även tankarna går lättare. Jag hjälper till med det genom affektfokuserad terapi där du får hjälp att möta dig själv. Jag pushar aldrig, men bjuder in och skapar ett tryggt rum för dig där även de mest pinsamma känslorna får uttryckas utan att bli dömda.

5. Avidentifiera dig med känslorna

”Man blir fri från egots grepp och når inre frid och frånvaro av rädsla, genom att avidentifiera sina tankeprocesser och känslor från sig själv.” Deepak Chopra,

Detta är grundtesen i compassionfokuserad terapi, som är en av psykoterapimetoderna som jag är utbildad i. Den grundar sig just i det här mindfulness-baserade tankesättet. När vi vågar titta på känslorna som något som pågår istället för något du är, blir det ofta så mycket lättare att våga ta hand om dem, och ta hand om sig själv. Den där rösten, egots röst, som är rädd, behöver just bli lyssnad på som en signal om att stressnivån är hög. Därför behöver vi jobba tillsammans med att sänka den, på flera olika sätt.

Är du nyfiken på att bli guidad genom en process där vi identifierar just vad ditt ego vill säga dig? Vill du komma ur tankefällor och ta hand om den sorg och ilska som pockar på så mycket uppmärksamhet i dig, så att du kan bli glad igen? Må bra. Känna ett större lugn. Isåfall tycker jag att du ska boka ett prova på-samtal med mig redan idag. Livet är för kort och ditt liv för värdefullt för att kretsa kring någon annan än den viktigaste personen i ditt liv - dig. Det du gör, känner, tänker.